Jag har allt inom mig, känslan och det jag vill få fram. Men när jag sätter mig här och ska skriva ner det så tar det bara stopp.
Alla bilder, alla ord som jag så fint försökt få fram försvinner på en gång.
Jag blir helt tom och inget blir riktigt som jag tänkt mig när jag sätter mig för att skriva ner allt.
Jag har tänkt på en sak de senaste dagarna, hur lyckligt lottad jag är i livet som har Per.
En människa jag älskar över allt annat och som älskar mig tillbaka.
Han får mig lycklig, han får mig att kämpa när dagar som idag kommer.
Han får mig att förstå att jag är älskad för den jag är och inte bara för det jag gör.
Han får mig att må bra, han får mig att vara mig själv vare sig det är en ledsen eller glad jag.
Jag älskar honom, det finns faktiskt inte ord på hur mycket han betyder för mig.
Det ända jag kan säga, eller rättare sagt skriva här är att vad som än händer så tänker jag aldrig släppa taget om honom. Det är jag och Per. Nu och för alltid.
Det har vi lovat varandra och det löftet vill jag aldrig bryta.


















