Mindre yta

Okej, jag skrev i mitt första inlägg att den här bloggen inte ska vara så mycket "yta", men det är precis det den är just nu och det står jag för. Det är så jäkla lätt att vara ytlig men det är fruktansvärt svårt att visa det som händer och finns inom mig. Nu lät jag väldigt djup men det är väl precis det jag måste vara nu. Jag har trots allt lovat mig själv att visa mer av mitt riktiga jag, både här på bloggen och utanför min lägenhet.

Jag har inte varit helt okej under den sista tiden. Det är allt jag vill avslöja i det här inlägget för jag är inte tillräckligt stark för att skriva ner i ord det som tynger mig.
Men jag klarar mig. Jag kommer bli bra.

Det jag vill få fram är att att den tjej som alltid ler på alla kort, alltid är glad och full av energi när det vankas fest, tjejen som beskrivs som en glädjespridare i klassen inte alls är samma tjej när hon kommer hem. Det är inte alltid ljust.