En kämpig tid

De senaste veckorna har varit riktigt kämpiga.. Min mormor veta att hon hade drabbats av den äckliga sjukdomen cancer. Hon hamnade på sjukhus i Lindesberg. Mormor blev bara sämre och sämre.. Förhoppningarna om att hon skulle bli frisk sjönk dag för dag.

Jag kände mig hjälplös, jag ville så gärna hjälpa henne men jag kunde inget göra. Jag spenderade så mycket tid jag kunde hos mormor tillsammans med mamma. Jag pendlade mellan Örebro- linde och Hällefors Förra veckan hände det som inte fick hända. Mormor somnade in, två veckor efter sitt cancerbesked. Allt gick så jävla snabbt. Plötsligt var kampen över och ett begravningsdatum inplanerat. Jag befann mig i Hällefors när det hände,natten till torsdag. Allt är så overkligt. Jag kan inte gråta mer. Jag har accepterat det. Mormor är död, den vidriga sjukdomen tog hennes liv och saknaden efter henne får jag leva med resten av mitt liv.

Älskade mormor, vila i frid.